Berlinbloggen

Min tidningsförsäljare är en trevlig man, som alla växlar några ord med när man hämtar sin papperstidning.

Bara för hans skull fortsätter jag att köpa en tidning (nästan) varje dag, för i hans kiosk får man också god espresso förutom hans personliga syn på tillståndet i Förbundsrepubliken. På nätet saknas som känt sådana fördelar.

Häromdagen berättade han att inte röstar i valet på söndag. Och den frågvisa journalisten vill naturligtvis veta ”vafför”? Jag blir också litet förvånad för att han annars är väl insatt i politiken, som tidningsförsäljare ofta plägar vara. Det hör ju liksom litet till yrket.

-Jag har brevröstat, berättade han, och redan det kräver ju en viss aktivitet. – Men jag kryssade för i alla 29 rutor för att vara säker på att röstsedeln skulle vara ogiltig.

(Tyskarna använder uttrycket att ”kryssa för” istället för att ”rösta”.) Man skall kryssa för på två ställen, ett för die Erststimme, där man direkt väljer in en kandidat från sin valkrets, och ett annat för die Zweitstimme, där man väljer ett parti. Kandidaten och partiet behöver inte vara desamma, och det ger möjlighet till taktikröstande, vilket många ägnar sig åt.

Tvärtom vad många tyskar tror, är die Zweitstimme den viktiga, det är den som avgör partiernas styrkemängd i Förbundsdagen. Men tidningsförsäljaren hade alltså proteströstat och anslutit sig till soffliggarna, eller ”ickeväljare”, som de kallas här – en grupp som vuxit val för val. Partiernas skräck och styggelse.

Na ja, om jag trodde att han skulle ha någon sofistikerad orsak till att beställa en brevröst bara för att makulera den, hade jag fel.

Även om vi då och då, när vi haft tid, gått in på alla möjliga underligheter i politiken (som har gett mig flera ahaa!-upplevelser) är orsaken att han inte längre får använda sin båt.

Och det är de Grönas fel – det parti han hittills har stött.

–  Och det är en roddbåt, förtydligade han, ingen motorbåt, det skulle man kanske ännu förstå.

Det finns många sjöar runt omkring Berlin och här idkas mycket båtsport. Runt stora Wannsee ligger segelklubbarna tätt och i de mindre sjöarna paddlas och ros det. Men inte längre i tidningsförsäljarens sjö.

Han har mist sin båtplats för att staden Berlin har beslutat att sjön skall bli ett naturskyddsområde. Ett Grönt initiativ.

–  Alla vi som hade våra båtar där, vi skötte om naturen, vi höll rent, sopade löv och kapade murkna grenar, förde bort avfall och såg till att sjön mådde bra.

Också vi mådde bra, sa tidningsförsäljaren. Och som en praktisk man lade han in en protest på det sätt som låg honom närmast.