Berlinbloggen

Väcktes kl 03.35 av nyhetskanalen Heutes pip på mobilen – det officiella preliminära valresultatet var klart.

Eftersom jag krupit till kojs kl 02.35 beslöt jag sova på saken och återkomma när dagen grytt – och under tiden har piggare och visare hjärnor utarbetat en massa rapporter, analyser och kommentarer…

För att åtminstone höra en personlig åsikt, gick jag tvärs över gatan till tidningskiosken och frågade tidningsförsäljaren vad han tyckte och fick svaret: Ingenting har förändrats!

Det har han troligen rätt i – på sikt. Men visst ligger det fortfarande dramatik i luften och den kändes av på kristdemokraternas presskonferens för utländska journalister som ville veta allt från euroräddning till varför Merkel hade valt en svart halskedja och en mörkgrön blazer i dag.

En kunnig kollega hade en bra poäng i går kväll; när Merkel är riktigt glad, ler hon så att framtänderna syns och det händer faktiskt ganska sällan… Sant, och framtänderna syntes också förmiddags när Mutti svarade att eftersom alla färgkombinationer kan misstolkas, har hon i dag klätt sig så neutralt som möjligt. Applaus!

Angela Merkels CDU har vunnit stort och tillsammans med systerpartiet CSU var hon nära att få en egen majoritet i Förbundsdagen, som den här gången får 630 platser. (Återkommer till min favorit ”överhängsmandaten”, som ligger bakom det här.)

Men det fattas 5 platser – alltså måste en partner hittas.

De, som i sin tur har förlorat (nästan) allt, är Merkels nuvarande junior i regeringen Fridemokraterna, som med  4.8% föll ur Förbundsdagen där de suttit sedan 1949.

Därmed gick de röster, som stod för valsegern 2009 med 14,6 %, troligen tillbaka till kristdemokraterna, som inte längre pläderade för att den sk. partirösten kunde ges till FDP.

Nå, det här är ju åtminstone något nytt på den politiska kartan, försökte jag med tidningsförsäljaren, som parerade: Under fyra år har FDP inte åstadkommit någonting alls, inte kommer det att märkas att de inte längre är med…

Antagligen har han rätt. Liberalernas stora grej var en utlovad stor skattesänkning som helt gick i stöpet. Guido Westerwelles skattedröm gick illa ihop med Muttis pragmatism. Han avgick som partiordförande och i morse förkunnade också hans efterträdare, Philipp Rösler, sin avgång.

Tja, tillbaka i startrutan har Merkel endast sagt att hon talar med alla partier i Förbundsdagen utom med Die Linke.

Alltså svart-röd eller svart-grön?

Hennes utmanare, SDP:s Peer Steinbrück, vill fortfarande inte vara junior i en regering under Merkel och det är helt förståeligt, partiet som tappade ordentligt med röster efter det förra experimentet med en sk. Große Koalition 2005 – 2009. Men det finns ett stöd för en dylik regering, många väljare hoppas att socialdemokraterna skulle kunna styra in Merkel på en kurs som kunde överbygga de sociala klyftorna, samt lite rucka på förbundskanslerns stenhårda europolitik.

Det visar också sist men inte minst, det avsevärda stödet för ett eurokritiskt parti, som grundades så sent som i januari i år, Alternative für Deutschland, och som som snubblade på  fem-procents-tröskeln med 4,7% av rösterna.

Det betyder att över 2 miljoner tyskar röstade på AfD och att eurokrisen VAR en valfråga i det här valet, något om de flesta kommentatorer har avfärdat.

Det var en viktig valfråga främst för äldre väljare som oroar sig för sina pensioner, för sina besparingar i noll-räntetider och som ser att euroräddningen i sin nuvarande form ytterligare utarmar de sydeuropeiska länderna. Att t ex Grekland aldrig kommer att kunna betala tillbaka några skulder när landets ekonomi körs i botten och hur många miljarder kommer slutnotan – om en sådan finns – att sluta på?

AfD:s väljare tänker inte på valutapolitik eller finansmarknader, utan på det som ligger dem själva närmast, oron för den egna ekonomin och ålderdomen.

Precis som förbudet att använda sin roddbåt var orsaken till att min tidningsförsäljare inte röstade alls.

Irma Swahn, Berlin