Berlinbloggen

Berlinalen, Europas näststörsta filmfestival rullar ut den röda mattan på torsdag och följande tio dagar är strålkastarna riktade mot hundratals internationella stjärnor, över 400 filmer, över hundra världspremiärer och mera än en halv miljon besökare…

Bakom kulisserna vässar den europeiska filmmarknaden tänderna. Tempot är högt också hos de kommersiella aktörerna. Många produktioners öde avgörs här. Kodordet är Finansiering. Medan cineasterna njuter av low budget på Berlins kultbiografer diskuteras helt andra summor vid påkostade presentationer och glassiga mottagningar. I en värld ljusår längre bort.

Att många världar möts på en filmfestival hör liksom till. Men allt sker inte bara på duken utan också utanför de röda mattorna. Inga strålkastarljusen belyser scenen,  när ögonblickets triumf förbyts till besvikelsens bittra tårar.

Silverbjörnen 2013  “för bästa skådespelare” är det enda den bosniske skådespelaren Nazif Mujic har kvar. Fjolårssegern har förvandlats till en tröstlös sits i ett asylcentrum i en av Berlins förorter med det illavarslande namnet Spandau.

Egentligen var Mujic skådespelare endast  två veckor av sitt sitt liv. Han spelade sig själv i fjolårets uppmärksammade “An Episode in the Life of an Ironpicker”.

Romen, som livnärde sig på att samla skrotmetall i det bortglömda Bosnien, var en kortlivad askunge. I fjol hämtades han i limousine till Berlinale Palast vid Marlene-Dietrich-Platz, omringad av journalister och fotografer. I år är ingen intresserad av hans öde.

Analfabeten Mujic själv har svårt att förstå att förespeglingarna om arbete, hem och skolor i Tyskland inte var några löften.

Att det överväldigande mottagandet för mindre än ett år sedan bara var en del av en show,  the festival, die Berlinale…

Men att gränsen mellan framgång och nederlag är hårfin förstår han nu. I slutet av februari väntar utvisningen, om inte familjens asylansökan beviljas. Det ser inte lovande ut.

Det finns många Mujic´ runtom i Europa. Få har dock har dock gläntat så nära på dörren till välfärd, lycka och framgång som Nazif.

Bara för ett ögonblick, innan den smälldes igen.