Berlinbloggen

Tidigt i går morse hade jag fortfarande bilden av Greklands finansminister Yanis Varoufakis på min näthinna, när jag skyndar mot tidningskiosken på Ubahn-hållplatsen med några mynt i handen. En ung man skriker efter mig, högt och ilsket, “ge mig dina pengar, nu, genast… “

Hans blick avslöjade att han befann sig i sin egen värld. Följande ögonblick hade han glömt mig.

En förgrymmad Varoufakis toppar tidningarnas morgonupplagor, med en besvärad tysk finansminister Wolfgang Schäuble bredvid sig. Känslan av hur två världar möts utan att förstå varandra förstärks.

Hur den grekiska finansministern, självsäker, arg och arrogant, kräver att Tyskland skall “ge av sina pengar, nu och genast…”

Sannolikt är Varoufakis inte drogpåverkad, när han lägger ut texten om att Tyskland borde förstå grekernas predikament idag. Tyskland, som en gång till döds förödmjukades av nazistregeringen.

Men helt i sin egen värld. I sin egen “grekiska” logik.

Att dra paralleller till Nazityskland, att jämföra Greklands situation med det krigshärjade Tyskland på 1950-talet går verkligen inte hem vare sig i Berlin eller i Frankfurt.

I kombination med handen i byxfickan, arrogansen och patoset är Varoufakis strategi så misslyckad den kunde bli.

Snaran knyts nu ytterligare åt. ECB förklarade som känt de grekiska statsobligationerna ogiltiga som säkerhet fr.o.m. onsdag och Atenbörsen rasade.

Men i Aten och Thessaloniki demonstrerar tiotusentals människor mot “den europeiska utpressningen” och för sin nya regering som har gett dem deras “värdighet och stolthet som greker” tillbaka.

– Grekland har varit på första sidan i världspressen hela veckan, jublas det.

“Är de riktigt kloka, de där grekerna?”

Särskilt smarta är de inte.