Berlinbloggen

I måndags, när jag återvänder till Berlin, hajar jag till när Angela Merkel uppenbarar sig i teverutan.

Jag har sett henne så gott som varje kväll på nyheterna i över tio år, men aldrig så trött, så uppenbart uppgiven som häromkvällen.

Ögonen var svullna, av sömnbrist och/eller tårar?

Inte att undra på i så fall.

Under åren som gått har Merkel bestämt och beslutsamt manövrerat genom alla bank-, finans- och skuldkriser. Nästan så att desto hårdare kris, desto terrieraktigare har Frau Bundeskanzlerin drivit på.

Energiskt och målmedvetet.

Som en omsorgsfull “Mutti” har den tyska förbundskanslern skött inte bara sitt eget land utan också styrt EU i den riktning hon har önskat.

Hon har fått utstå mycket kritik för sin handlingskraft men också rönt respekt.

Men nu verkar luften ha gått ur den tyska förbundskanslern…

Angela Merkel blir allt mera trängd. Ute bland väljarna rasar stödet. Men det största hotet kommer från de närmaste. Inom det egna partiet har tron på Merkels flyktingpolitik börjat svikta och kritikerna högljuddare. Helt otänkbart för bara några månader sedan.

Denna måndagskväll toppar Julia Klöckner nyhetssändningarna. Lägg namnet på minnet. Kristdemokraten Klöckner är ett av de hetaste namnen om/när det blir tal om Merkels efterträdare.

Den vackra och vältaliga Julia är mitt i sin valkampanj för premiärministerposten i delstaten Rheinland-Pfalz. Men i dag avslöjar hon att siktet är högre ställt. Klöckner utmanade Merkels regering med ett eget flyktingpolitiskt initiativ.

Klöckner kräver transitzoner vid gränsen för en begränsning av flyktingar. Det är delstaterna som bestämmer hur många asylsökande de är beredda att ta emot.

Klöckner, som också är CDU:s viceordförande, fick genast stöd av kristdemokraternas systerparti CSU i Bajern. Initiativet var alltså väl förberett.

Till råga på allt vill CSU också – liksom tidigare en grupp jurister – höra konstitutionsrätten om Merkels beslut att öppna Tysklands gränser eventuellt strider mot grundlagen. Och kränker inte Tysklands beslut att strunta i Dublin-fördraget tyska och europeiska överenskommelser, frågar man sig.

Som europeisk statschef – låt vara den största och mäktigaste – står Angela Merkel alltmera ensam medan de övriga vill ha tillbaka gränskontroller, alternativt stänga gränser eller t o m bygga stängsel.

Angela Merkels drivkraft ligger i hennes övertygelse om den europeiska idén och hennes personliga erfarenhet av livet bakom stängda gränser och murar.

Men Europa lever inte upp till den tanken.

Även i det resursrika Tyskland kommer taket emot. Många flyktingförläggningar fungerar dåligt och i Berlin rapporteras nu flyktingar gå hungriga på grund av att dagspenningen inte har utbetalats.

Inte på grund av att det inte finns medel, utan för att logistiken inte fungerar.

Utanför immigrationsverket övernattar många fortfarande utomhus, för att verket inte hinner processa alla som kommer.

Ryktet om att en förfrusen man dött på sjukhus gick idag inte att få bekräftat.