Berlinbloggen

Så har då filmfestivalen Berlinale kört igång, den 66. i ordningen… Den första filmfesten hölls alltså 1951, med spåren efter kriget ännu synliga och kännbara.

Men Berlin var, framför allt, en stad full av flyktingar.

Som vi vet, är det så också i dag.

Berlinale, “festivalen med ett socialt samvete” har följaktligen i år en hel del filmer som på sätt eller annat fokuserar på migration, t ex på hur människan påverkas när hon förlorar sitt hemland. Man reser ju inte bara iväg, liksom…

Till dessa och övriga filmer bland de över 430 från 130 länder som visas här i Berlin under tio dagar av filmfest, skall jag återkomma.

Marlene Dietrich Platz är ett ganska litet torg framför huvudbiografen Berlinale Palast under Potsdamer Platz´skyskrapor och det betyder att man kommer nära sina idoler och kan sniffa på den speciella atmosfären som omger en internationell filmfest.

Med risk för att låta töntig; Berlinale är en äkta folkfest för både berlinbor och turister!

Under öppningsgalan i kväll är det främst de internationella gästerna på röda mattan man vill se en skymt av; de svarta limousinerna glider fram, filmstjärnorna och regissörerna vinkar, kamerorna blixtrar och publiken applåderar. I kväll spelar strålkastarljusen, glittret och glamouren huvudrollen!

Även om Berlin är synnerligen medvetet om terrorhotet märker man ganska litet av det ökade pådraget, kanske anar jag litet flera civilklädda personer än vanligt som inte har kommit för att titta på film utan för att titta på oss.

Superpopulära Meryl Streep är ordförande för den internationella juryn och berlintidningen Der Tagesspiegel kallar henne Mrs. President. George Clooney med fru Amal är här, Tilda Swinton (looken denna gång helalbino), Ralph Fiennes, Clive Owen, Josh Brolin, regisserande bröderna Coen, Emma Thompson och många många tyska stjärnor, politiker och kändisar…

Regissörsbröderna Ethan och Joel Coen och George Clooney (Burn After Reading, O´Brother, Where Art Thou) ses allmänt som en oslagbar kombination. Därför är det en överraskning att deras öppningsfilm  “Hail, Ceasar!” aldrig riktigt lyfter. Filmen är en satir på 1940-50 talets Hollywood, på de pampiga historiska produktionerna, kalla krigets kommunistskräck och simbaletten med Ester Williams i Scarlett Johansons skepnad är med. Filmens höjdpunkter är  blandningen av olika Hollywood-genrer, t ex stora dansscener a la Gene Kelly, men parodierna på korkade skådisar som inte klarar av replikerna och schablontypen “den dumma blondinen med divalater” är lite ansträngande. Alla i filmen är korkade, t o m Herbert Marcuse! Intrigen är idiotisk. George Clooney sade också på presskonferensen att han har spelat allt från knarkare till banditer i Coens filmer, men att rollen som naiv Charlton Heston-kopia i “Hail, Ceasar!”tar dumbomspriset.

I övrigt spelar Tilda Swinton en dubbelroll som konkurrerande tvillingsystrar (personifierande skvallerpressens Hedda Hopper och Louella Parsons) och Ralph Fiennes är (bög?)regissören som bara vill göra “kvalitetsfilm”. Det anspelas på homosexualitet, som naturligtvis var jättekontroversiellt på 1950-talet, men gör det med en gnutta förfining, please…

Filmen drar igenom hela spektret; politik, korruption, religion och filmindustri, ibland glimtar det till, men det mesta känns bara långtråkigt eller pinsamt.

Men i morgon, dags för nya filmer och upplevelser!  23 filmer som tävlar om Guld- och Silverbjörnen i tävlingserien skall betas av på tio dagar, tillsammans med 400 andra spelfilmer, dokumentärer och kortfilmer, stor- och indieproduktioner för att inte tala föreläsningar och paneldiskussioner…

Det blir en bråd vecka. Återkommer!