Berlinbloggen

Idag har jag sugit på en massa läckra karameller. De känns nästan söta i munnen fast de inte finns i den fysiska världen utan i den mera betydelsefulla världen, den mentala, den intellektuella världen.

Den idag mest hotade världen, inte bara hos oss utan under attack också globalt.

I dag marscherade anställda vid Helsingfors universitet ut i protest mot att 570 av deras kollegor får sparken.

Vid Åbo Akademi fick 300 gå. Medan regeringens kortsiktiga “sparprogram” varje dag bjuder på helt horribla tankemönster om hur “Finland skall fås på fötter igen”.

Så motkrafter behövs, minsann.

Det var dags för sammanslutningen Historiker utan gränser att presentera sig.

Det skedde samtidigt som HU:s anställda samlades på Senatstorget,  i en av universitetsbyggnaderna några stenkast därifrån.

Liksom, så där, “at the same time in another place not far away.”

Historiker utan gränser är ett fantastiskt initiativ. Det riktar sig givetvis till främst historieforskare och politiloger, men är öppet också för historiskt intresserade privatpersoner, journalister och studerande.

Egentligen för alla som inser historiens betydelse och vill se att historiefoskare får/tar en roll i samhällsdebatten och att vi är öppna för riskerna för att historien förvrängs och/eller nyttjas i politiskt syfte.

Det är de här frågeställningarna jag kallar för “läckra karameller”. För att de är så relevanta och intressanta. I synnerhet mot bakgrunden av dagens verklighet, där universitetsanställda sparkas, forskningsprojekt läggs ner och ett obehagligt bildningsförakt smyger sig in i det pågående samhälleliga reformprojektet.  Där det har blivit helt uppenbart att det är mera är fråga om att rasera än att bygga upp.

Nu menar jag naturligtvis inte att initiativtagarna, tidigare utrikesministern Erkki Tuomioja och tidigare chefredaktören Janne Virkkunen har närt subversiva tankar, när de inledde sitt historieprojekt.

Men som Virkkunen säger, i ett land där man kan bli student utan att ha läst historia i gymnasiet, där måste något göras.

Utgångspunkten är att samla historiker över nationella gränser och överbygga klyftorna mellan akademiker, politiker och den stora allmänheten för att bredda nyttjandet av historisk kunskap överlag. Organisationen vill öppna plattformer för dialoger och offentlig debatt om historien i fredsskapande och konfliktslösande processer.

För mig, den historieintresserade journalisten, lyste det här initiativet till som en hoppfull fyrbåk i det tilltagande finländska samhällsmörkret.

Historians without Borders in Finland öppnar med en internationell konferens i Helsingfors 19 maj.

Ni kan kolla in deras website www.historianswithoutborders.fi och en pinfärsk antologi Historian käyttö ja väärinkäyttö.

Så i kväll får Elena Ferrante vila och bl a Timothy Garton Asch, Norbert Frei och Henrik Meinander hålla mig sällskap i stället.