Berlinbloggen

Förväntningarna inför Das Duell var spända och höga.

TV-duellen mellan förbundskansler Angela Merkel och utmanaren Martin Schulz är den enda gången under valrörelsen som de bägge huvudkandidaterna debatterar med varandra.

Direktsänt över Tysklands tre största kanaler.

Enligt prognoserna satte sig över hälften av 61,5 miljoner röstberättigade ner framför teven söndag kväll och var femte väljare antogs skulle göra sitt beslut enligt utgången av duellen.

Efter 97 minuter kunde man inte annat än tycka synd om de obeslutsamma väljarna.

Det blev, mer eller mindre, dött lopp. Siffrorna i mätningarna strax efter sändningen (allt görs ordentligt hierzulande) visade visserligen högre siffror för Merkel i s g s alla frågor (kompetens, trovärdighet, övertygande osv) men avslöjade inga större luckor  i “provtittarnas” reaktioner.

Socialdemokraternas Martin Schulz var som han brukar, litet gåpåigare, litet otåligare medan kristdemokraten Angela Merkel var sitt gamla jag, som vi har vant oss vid de tolv gångna åren; lugn, eftertänksam, lite dröjande, placerade ofta frågorna i större sammanhang, med trumfen på hand att tala ur sin egen erfarenhet.

Det hettade aldrig ordentligt till och skillnaden i substans var hårfin, om den överhuvudtaget fanns.

Som personer har Merkel och Schulz helt olika temperament, och däri ligger sannolikt skillnaderna i hur de närmade sig frågeställningarna.

Den största överraskningen i TV-duellen var att många viktiga problemfrågor aldrig ställdes.

I stället lät TV-Tysklands främsta moderatorer, som ledde debatten, flyktingfrågan att svälla ut till nästan en timme.

Schulz´ stora valtema ´social rättvisa´avklarades på några minuter utan att han utecklade sina frågor desto vidare.

T.ex ´åldringsfattigdomen´ – ett stort problem i storstäderna, där hyrorna stiger i rekordfart och pensionerna inte räcker till? Hur ställer kandidaterna sig till utmaningarna i utbildning och undervisning? Hur till digitaliseringen på arbetsmarknaderna? Eller till klimatfrågor?

Schulz vill avbryta Turkiets medlemsförhandlingar med EU medan Merkel parerade med att de formella förhandlingarna i praktiken gått i stå för länge sedan.

Under Merkels tid vid makten har hon regerat tillsammans med socialdemokraterna i åtta år, under två regeringsperioder. I en sk. stor koalition mellan landets två största partier.

Det har förhindrat en större och kraftigare opposition från att utvecklas. Inte bra för demokratin, menar de flesta.

Vänstern, die Linke, bär fortfarande på historiens ballast, trots att partiet har bytt skepnader värdig en kameleont upprepade gånger efter DDR-åren. Men EU-kritiken har skärpts och NATO har vänstern ingenting till övers för. Merkel var mycket tydlig igår med att kristdemokraterna utesluter die Linke och högerpopulisterna AfD (Alternative für Deutschland som möjliga koalitionspartner. Schulz var ganska vag i fråga om vänstern och samma vaghet kostade honom sannolikt hans politiska uppsving redan i våras, när han litet som gubben-ur-lådan plötsligt trädde in i tysk politik. I de två första delstatsvalen i år mobiliserade CDU sina väljare för att mota “vänsterspöket” i grind och Schulz´ SPD gjorde mycket dåliga val både i Saarland och Schleswig-Holstein.

I takt med att världen omkring oss känns som en allt osäkrare plats är det kanske skönt att veta att Tyskland inte nämnvärt skulle förändras oberoende av vilken kansler de tyska väljarna beslutar sig för.

Ingendera kontrahent uteslöt heller möjligheten att Tyskland också de följande fyra åren leds av en Grosse Koalition.

Business as usual, alltså.