Berlinbloggen

Med mindre än en vecka kvar till valet börjar partierna positionera sig.

Det betyder att det man sade i går inte nödvändigtvis gäller i dag.

Opinionssiffrorna rör inte nämnvärt på sig och man kan redan gestalta möjliga regeringskoalitioner.

Eller rättare sagt, de som var omöjliga för en vecka sedan kan vara helt möjliga ju närmare valet kommer.

Alla utgår från att CDU, alltså kristdemokraterna utgår med segern och att Angela Merkel fortsätter som förbundskansler.

CDU:s politiska färg är svart. Man talar alltid om regeringskoalitioner i färg. Den nuvarande regeringen, en s.k. GroKo, en grosse Koalition är svart/röd. Rött är SPD:s, socialdemokraternas färg. och naturligtvis också Die Linke, vänsterförbundets. Men möjligheten till röd/röd/grön är redan struket ur dagordningen. Trots att die Linke sitter i många delstatsparlament är tiden tydligen ännu inte mogen för ROT/ROT/GRÜN på förbundsnivå. Historiens ballast hänger kvar; det finns många gammelkommunister och DDR-nostalgiker i die Linkes led. För att inte tala om ungkommunister. En ny radikal vänster håller på att uppstå i Förbundsrepubliken, en trend på kommande i Europa.

De Gröna har i veckor deklarerat sitt villkor för att gå med i en regering: att förbränningsmotorerna skall vara borta 2030. Och att man på inga villkor kan regera tillsammans med högerliberala FDP. Trots att Die Grünen senast var i regeringsställning i början av 2000-talet med SPD, tycks den nya generationen gröna ledare hellre orientera sig högerut.

Cem Özdemir, en av ordförandena (förövrigt den första riksdagsmannen av turkisk härkomst i förbundsdagen) har tonat ner sina förbränningsmotorer och vill gå i koalition med CDU. Svart/grönt alltså.

Men aj aj, troligen räcker rösterna inte till. Då skulle följande möjlighet att komma till makten vara SCHWARTZ/GRÜN/GELB. Friliberalerna FDP är alltså gula och i folkmun kallas denna koalitionsmodell för Jamaika efter landets flagga. Hittills säger FDP:s ordförande Christian Linder absolut nej, men rösten är inte längre så övertygande. Mycket möjligt att Linder måste åka till Jamaika, om han vill ha regeringsmakt, skrev någon tidning häromdagen.

En annan officiellt ännu omöjlig koalitionsmodell skulle vara Trafikljus-regeringen. Alltså ROT/GELB/GRÜN; sossar, friliberaler och de gröna.

Där friliberalerna i så fall skulle vara både socialdemokraters och de grönas biljett till makten. Och vice versa. Troligen räcker nog inte rösterna till det här heller.

Det troligaste är att krist- och socialdemokrater också efter det här valet måste ingå tvångsäktenskap. Att Martin Schulz inte längre säger att “över hans döda kropp” avslöjar att det inte är uteslutet.

Kristdemokraterna har bara att vinna på det, medan socialdemokratin blöder, här som i många andra länder.

Och går det så, vem månne leder den svaga oppositionen i förbundsdagen? Det blå partiet, AfD, Alternativet för Tyskland, som sannolikt stiger över fem-procents-tröskeln

AfD är inget regeringsalternativ. Oppositionen blir inte parlamentariskt stark, men troligen desto högljuddare.