Berlinbloggen

Minns ni ännu socialdemokraternas kanslerskandidat Martin Schulz´ plötsliga framgång i våras?

Allt gick i ilfart. I januari presenterades Schulz för allmänheten, han intervjuades i alla viktiga talkshower, sossarna fick 15000 nya medlemmar och partiets opinionssiffror steg till över 30 procent.

Ett tag nuddade de t o m vid CDU:s 34 och en söndag i februari hävdade en prognos att vore det val i dag skulle Martin Schulz väljas till Tysklands kansler.

Inom SPD stod euforin högt i tak och de interna problemen lades på hyllan.

För ett ögonblick. Snart visade det sig att det inte fanns något program, för att inte tala om en långsiktig strategi för den nya kandidaten.

Så dalade Martin Schulz´ sol lika snabbt som han uppenbarat sig  och för några dagar sedan hade sossarna ett understöd på ynkliga 20%. Det lägsta sedan 1949.

Vad hände?

Frågan riktas till kampanjgurun Frank Stauss, vars annonsbyrå har skött många valkampanjer de gångna 20 åren.

I januari tog sig Stauss´ team inte an sig Schulz´ kampanj när de tillfrågades. – Tiden var alldeles för kort, förklarar Stauss. Att utmana en sittande kansler, i synnerhet en så fast etablerad som Angela Merkel hade krävt minst ett par års förberedelser och omsorgsfull planering.

Martin Schulz kom direkt från Bryssel, där han visserligen profilerat sig som EU-parlamentets talman men för den breda tyska allmänheten var han helt okänd.

Troligen berodde uppsvinget på att många tyskar verkligen vill ha en förändring, men när Schulz sas. inte kunde leverera föll allt platt till marken.

– Den här valkampanjen handlar bara om att bevara status quo. Den riktar sig till en medelålders medelklass. SPD tycks oförmöget att kasta in något politiskt initiativ som skulle bryta den här lunken. Och trots att vi otvivelaktigt befinner oss i en omvälvande tid vill inte heller CDU diskutera viktiga framtidsfrågor, som digitalisering och klimat. Till tals kommer bara digitala fegisar och analoga nostalgiker, dundrar Stauss.

Frank Stauss är inte den enda som beklagar likriktningen, bristen på mod och optimism. Partierna är alltför försiktiga, man tittar förskrämt på opinionssiffror och satsar på säkra kort, säger också politologen Nils Diederich. Enligt Diederich har Tyskland har hamnat i ett politiskt vakuum. Fru Merkel har lyckats neutralisera alla frågor och och lamslå debatten.- De enda som för en intressant valkamp är de högerkonservativa fridemokraterna och AfD:s virrhjärnor ännu längre ut på högerkanten, tycker Stauss. De syns och hörs och väcker uppmärksamhet.

Både FDP och Alternativ för Tyskland kommer troligen in i förbundsdagen. Enligt rätt samstämmiga valexperter har dessa partier sedan fyra år på sig att stärka sina ställningar i opposition, vilket onekligen inte bådar enbart gott för Förbundsrepubliken.                        –  Man kan åtminstone hoppas på en livaktigare valkampanj om fyra år, säger Stauss galghumoristiskt.