Berlinbloggen

Medan finländska och för all del, också andra europeiska tidningar skriver om att de tyska kristdemokraterna (CDU) och socialdemokraterna sitter i sonderingar om en gemensam regeringsbildning, kan Berlinbloggen upplysa sina läsare om att så inte är fallet.

Åtminstone inte ännu.

Vi är vana vid att tf. förbundskanslern Angela Merkel tycker om att ta tid på sig och vänta att tiden gör sitt; problem kan lösas upp medan man väntar och bitarna sas. falla på plats av sig själv.

Men det verkar som om den utländska pressen inte längre orkar vänta på att något skall hända och att spekulationerna om möjliga orsaker till dröjsmålet också redan har uttömts.

Så därför går man händelserna litet i förväg, och förvandlar det som möjligen kunde kallas pre-sonderingar till sonderingar.

Skillnaden är inte stor och allt pekar på att riktiga sonderingar kan inledas det här veckoslutet, med start på söndag.

Men Frau Merkel måste vara rätt säker på att de i så fall leder till förhandlingar och att de förhandlingarna också leder till en regeringsbildning.

Med det svidande misslyckandet i regeringsförhandingarna mellan CDU, De Gröna och friliberalerna FDP i färskt minne kan inte förbundskanslern ta några risker.

Ett bakslag till och det fruktade nyvalet står för dörren.

Angela Merkels tyngd och prestige är nötta i kanten efter det tunga nederlaget i valet i september – kristdemokraterna är visserligen ännu landets största parti – men tappade över 8 procentenheter av väljarnas röster.

Trots att det fortfarande finns ett rätt stabilt förtroende för Merkel, börjar hon tappa också i opinionsundersökningarna.

Trenden är nedåtgående och nästan hälften av tyskarna tror inte att hon kommer att sitta mandatperioden ut.

En tredjedel säger att de hoppas att hon självmant avgår.

Ändå tror ingen på att någon annan regeringskonstellation än SPD/CDU(+CSU) i nuläget är möjlig.

Trots att socialdemokraterna genast efter valet – där också de tappade rejält i väljarunderstöd – tackade nej och deklarerade att de hellre leder en livskraftig och ettrig opposition.

Ordföranden Martin Schulz svor redan under valrörelsen på han aldrig kommer att sitta i en regering ledd av Angela Merkel.

Under nästan hela Angela Merkels tid vid makten, från att dåvarande SPD-basen Gerhard Schröder 2005 utlyste urtima val, som han mycket knappt förlorade, har Tyskland styrts av dessa sk. stora koalitioner med krist- och socialdemokrater. Ett undantag var de fyra åren 2009 – 2013 med CDU och FDP, där det som verkade  vara en idealisk borgerlig regering, ändå inte föll ut så bra.

Med krist- och socialdemokrater vid makten blev oppositionen liten och tandlös där vänstern och de Gröna inte förmådde dra en gemensam lans i viktiga frågor.

President Frank-Walter Steinmeier grep in efter de misslyckade förhandlingarna och beordrade sitt förra parti SPD att tänka om.

Alla tyska politiska partier kämpar för närvarande med interna problem. SPD:s förra ordförande Sigmar Gabriel har varit mera synlig är Martin Schulz och har redan gjort anspråk på en tung ministerportfölj och kommit med egna utspel i EU-frågor.

Många frågar sig vem som egentligen leder sossarna.

CDU å sin sida är beroende av att få med sitt bajerska systerparti, det konservativa CSU i regeringsförhandlingarna och måste reda ut sina egna och bajrarnas meningsskiljaktigheter före det medan det inom CSU också pågår en maktkamp som med tiden troligen sveper bort den nuvarande ordföranden, Horst Seehofer.

Men tillsvidare för Seehofer spiran och kommer att sitta i regeringsförhandlingarna och hans inställning t. ex. i den viktiga flyktingfrågan är ljusår från socialdemokraternas.

Till det bajerska partiets stora partimöte i dag hade Seehofer bjudit in den ungerska statschefen Viktor Orban som hedersgäst.

En gest som inte kan tolkas som annat än provokativ.

Högervindarna har tilltagit i styrka efter att den unge österrikiske förbundskanslern Sebastian Kurz bildade regering tillsammans med FPÖ på yttersta högerkanten.

För Horst Seehofer är det här gefundenes Fressen.

Men vad det bådar för kommande regeringsförhandlingar i Tyskland återstår att se