Berlinbloggen

Med den här aningen tillspetsade rubriken framhålls ett faktum; i dag, söndagen den 21 januari röstar de tyska socialdemokraterna om de skall inleda regeringsförhandlingar med Angela Merkels kristdemokrater.

Men det är inte bara Tysklands framtid som står på spel; Angela Merkel behöver en stabil regering för åter axla Tysklands ledande roll i EU.

Förhandlingar skulle alltså resultera i en sk. Grosse Koalition, en stor koalition med dessa två stora folkpartier.

Tipset är att sossarna kommer att rösta för, men det finns kraftfulla röster som pläderar för motsatsen och bägge sidor har goda argument.

Valet tros i varje fall bli ganska jämnt. Eller knappt. Debatten på partidagen är livlig, emotionell – ofta eldfängd.

För “GroKo” talar ordföranden Martin Schulz, tidigare talman i EU-parlamentet och SPD:s högerfalang, om man vill benämna den så. För dem är europapolitiken ett huvudtema, och Schulz talade sig varm för behovet att förnya unionen redan under valrörelsen i fjol.

Han vill ha en tätare, mera federalistisk union, börjande från en gemensam budget, ett gemensamt försvar och föreslår en federation; Europas förenade stater år 2025.

SPD har nu en historisk chans att påverka utvecklingen inom EU, som förvisso behöver förnyas och som efter förbundsdagsvalet i september i fjol bara väntar på att Tyskland skall fatta tyglarna.

Lika ivrig och otålig är Frankrikes Emmanuel Macron, vars tankegångar långt går i samma banor som Schulz´s.

Den pragmatiska Merkel, som misslyckades med att bilda regering tillsammans med de Gröna och fri (läs ny-) liberalerna FDP, får antagligen förbereda sig på eftergifter och rucka en hel del på punkterna i sonderingsöverenskommelsen, som långt präglades av behovet att lugna ner falangen högerom CDU, det bayerska CSU. De kompenserades i inrikesfrågor och där ligger också argumenten för den högljudda “NoGroKo”-falangen, personifierad i ungsossarnas ordförande, Kevin Kühnert.

JuSo oroar sig, tillsammans med SPD:s marxister för socialdemokratins framtid, främst i Tyskland, men också i Europa.

SPD har mistat bettet under åren med Angela Merkel, som har styrt Tyskland (och EU) under åtta av sina tolv år vid makten med stora koalitionsregeringar. Där har ofta CDU använt sig av socialdemokratiska initiativ i eget namn och gränserna har blivit suddiga. Att bägge partier har förlorat sin egen prägel och fört en odefinierbar mittenpolitik, är en allmän uppfattning och bidrog säkert till att bägge gjorde ett dåligt val i september.

Kühnert varnar också för ultrahögerpartiet AfD, Alternativ för Tyskland som blir största oppositionsparti och hur starkt extremhögervindarna kan växa inför nästa förbundsdagsval om fyra år.

Travestier på Merkels gamla oneliners, som “faller euron, faller Europa” har dykt upp igen. T o m den tjeckiska pressen skriver att “faller Merkel, faller Europa”, vilket visar vilken garant  Angela Merkel ändå anses vara, olika åsikter i flyktingfrågan till trots.

Variationen “Faller GroKo, faller förnyelsen av EU” föredras av Hendrik Enderlein, chef för Jacques Delors-institutet för Europafrågor.

Och faller GroKo följer sannolikt nyval, för med en tysk minoritetsregering har Angela Merkel inte mycket att säga till om Bryssel.