Berlinbloggen

Dramatik saknas verkligen inte i den tyska regeringsbildningen! Just när SPD-basen Martin Schulz tycktes ha nått sitt mål – utrikesministerposten mot att han överlåter partiledarjobbet till den nuvarande riksdagsgruppsordföranden Andrea Nahles, kommer han i dag (fredag) med beskedet att han avsäger sig ministerportföljen.

Orsak: risken att det omtvistade koalitionsfördraget röstas ner i den förestående socialdemokratiska medlemsomröstningen på grund av hans person.

Sannolikt ett förnuftigt beslut, som säkert har föregåtts av långa interna diskussioner bakom SPD:s lyckta dörrar.

Redan i onsdags, när regeringsförhandlarna tillkännagav resultatet efter sin sista 27-timmars överläggning, väckte Schulz´ roll kritiska frågor i medierna.

Förvisso hade socialdemokraterna kammat hem en rejäl pott; hela tre tunga ministerier, framför allt finansministeriet, men också utrikes- och arbets och socialministeriet.

Dessutom skall sossarna hädanefter också styra i miljö-, justitie- och familjeministerierna. Allt detta, trots att sossarna fick mycket litet igenom av sina knäckfrågor i själva förhandlingarna. Ingenting i sjukförsäkringen, en mycket liten skärpning i fråga om visstidsanställningarna. Handlade det alltså mera om ministerportföljer, alltså också en för Martin Schulz själv? I och med dessa frågeställningar lyftes katten upp på bordet och Schulz´ manöver att utan desto mera diskussion lämna över ordförandeskapet för att knipa utrikesministerportföljen stämplades som cyniskt politiskt spel.

Martin Schulz´ korta karriär i det tyska socialdemokratiska partiet SPD har varit stormig. Han var rätt okänd i Tyskland efter sina nästan tjugo år i Europaparlamentet, de fem sista som parlamentets talman. Men han sågs som en den förnyare sossarna behövde och i mars i fjol valdes Martin Schulz till SPD:s ordförande med 100% av rösterna. Men efter en del felbedömningar – den främsya fadäsen var att han inte tog avstånd från tabut i tysk politik, nämligen att vänsteralliansen Die Linke inte kan ingå i en förbundsregering. SPD förlorade några viktiga delstatsval och Martin Schulz fick personifiera alla förluster.  Hans valkampanj inför valet i september i fjol lyfte aldrig och hans förtroende bland partimedlemmarna återställdes inte heller.

Politik är ett hårt spel. Vacklar förtroendet går det sällan att  återställa. Vad än Schulz gjorde hädanefter var det fel. Men redan vid den extra partidagen i januari var det tydligt att han höll på att förlora greppet. Schulz´ triumferande anförande i onsdags när han meddelade om sin “ommöblering” till förmån för en egen ministerpost väckte också stor irritation i ett redan knorrande parti.

Tidigare i dag gick nuvarande tf. utrikesministern Sigmar Gabriel offentligt ut och ondgjorde sig över “den respektlösa ledarstilen i partiet och hur lätt löften bryts”. Enligt Gabriel hade Schulz lovat att han får behålla sin ministerportfölj. Om denna ”diil” stämmer, vittnar också den om dålig politisk kultur.

Nu stormar det  i det tyska socialdemokratiska partiet.

Ungsossarnas energiska ordförande, Kevin Kühnert försäkrar att NoGroKo-kampanjen för att fälla koalitionsfördraget i medlemsomröstningen fortsätter.

Omröstningen sker 3 – 4 mars.