Irma Swahn rapporterar från Tyskland

Okategoriserade

Storm kring filmfestivalen Berlinale i år…

18 feb , 2018, 13.04 irmaswahn

 

Inte så att publiken skulle märka något – filmutbudet är enormt, bredden stor och innehållet intressant. 385 filmer på elva dagar, 19 utvalda filmer tävlar om guld- och silverbjörnar. All rekvisita är på plats, röda mattor, blomsteruppsättningar och svarta limousiner.

Berlinale är den mest politiska av de stora filmfestivalerna och har varje år ett eller flera teman. Ibland klart uttalade, som “migration” flyktingåret 2015 eller “yttrandefrihet” år 2011 där en tom stol på galaöppningen markerade att juryordföranden, den iranske regissören Jafar Panahi inte fått utresetillstånd. Men 2015 belönades Panahis film “Taxi” med Guldbjörnen.

I år är det naturligtvis #metoo, men också ett 50 årsjubileum: den 68:nde filmfestivalen vill gärna återskapa stämningarna från revoltåret 1968. Och på den stora programpresskonferensen sade festivaldirektören Dieter Kosslick att han också har fyllt 68 och meddelade att han tänker avgå.

Ett misstroget sus gick genom salen. Kosslick har lett Berlinale sedan 2001, han har alltså regerat i sjutton år, längre än Angela Merkel eller någon annan och för kulturjournalister och filmfolk är det en avsevärt större nyhet att Kosslick avgår än om Merkel skulle göra det.

I bakgrunden ligger en apell, undertecknad av 79 tyska filmregissörer, som kräver “förnyelse” och “linjedragning”. Trots att några av dem sedermera drog sig ur när de insåg att det betydde en svidande vidräkning med Kosslick, är stämningen ändå rätt dämpad.

Det kommer inte att bli lätt att hitta någon som kan kliva i Dieter Kosslicks stövlar. I kraft av sin personlighet, humor och värme har Kosslick i sin svarta hatt och den röda halsduken lite slarvigt virad runt halsen blivit Berlinales symbol likaväl som björnarna.

Men tydligen är tiden för en generationsväxling inne och ordföranden för den internationella juryn i år, den tyske filmmångsysslaren Tom Tykwer, f.1965 (Lola rennt, Ein Hologramm für den König och den nya tv-serien Berlin Babylon) säger också att han gärna ser en radikalare filmestetik på Berlinale i framtiden.

Nu har festivalen inletts och trängseln på presscentret och köerna till kaffemaskinerna lika långa som förr om åren.

Årets öppningsfilm, Wes Andersons animation “Isle of Dogs” var en fullträff. Den är en fantasifull, skickligt och elegant gjord satir över maktmissbruk, korruption och miljöförstörelse, en berättelse om hur en påhittad hundinfluensa hotar invånarna i den fiktiva staden Megasaki och hur hundarna förvisas av den lokala despoten till en ö som används som avfallsdump. Hundarna överlever dels genom klokhet och list, men också på grund av sin organisationsförmåga och solidaritet.

Hundarna är ett gäng oemotståndliga karaktärer och Trash Island är en läcker och vitsig skapelse. Futuristiskt och dystopiskt men med en underliggande solskensberättelse om pojken som tar sig ut till den döda ön för att rädda sin hund. Att det skulle utspelas i Japan, låt vara ett fiktivt Japan år 2038, skapat genom Andersons glasögon och hans fascination för Kurosawas filmer, var en av ursprungsidéerna, sade Wes Anderson själv på presskonferensen.

Nu fortsätter Berlinale i takten av ett tiotal världspremiärer per dag. Förutom tävlingsserien visas filmer i olika sektioner, Panorama visar spelfilmer av yngre regissörer. I Forum är regierna och filmestetiken ofta experimentella. I år visas en hel del låg-lågbudget film, fotade med mobiltelefonkameror och estetik hämtad från sociala medier. Mycket bra grepp för att få ut material och berättelser från konfliktsområden t ex i krigets Syrien.

Kommenteringen är stängd.