Berlinbloggen

Strax efter att Angela Merkel i fjol meddelade att hon ställer upp för en fjärde kanslersperiod, sade hon att den kommer att bli svårare än de tre tidigare.

Naturligtvis. Förbundskanslern visste att alla de stora frågorna inom EU fortfarande var olösta, hur stadga euron och framför allt, hur åtgärda migrationspolitiken.

Kanske hon också anade att USA:s president skulle bli en ännu besvärligare samarbetspartner och att Turkiet skulle gå mot en hårdnande diktatur.

Ändå ställde hon upp och sannerligen blev hon sannspådd.

Den här skribenten tror personligen att Angela Merkel tyckte att hennes uppdrag ännu inte var slutfört, att hennes plikttrogenhet segrade över hennes sunda förnuft och självbevarelsedrift.

De utdragna och nervpåfrestande regeringsförhandlingarna var kanske bara förspelet till vad som komma skulle. Efter knappa tre månader ställs hennes regering mot väggen, men inte av den socialdemokratiska koalitionspartnern utan av en av hennes egna, systerpartiet CSU:s ledare Horst Seehofer. Seehofer som var på fallrepet som statschef i Freistaat Bayern, som delstaten stolt kallar sig och behövde en värdig reträttpost.

Och vad gör den goda mor Merkel? Jo, skapar ett “superinrikesministerium” för den avdankade stridsbulten Seehofer, 68 år, med ansvar för “hembygd” och immigration. 

Och vad gör Seehofer? Jo, efter att regeringsinträdet avfirats med bayersk träskoklappmusik och urringade dirndlar, med Ungerns statschef Viktor Orban som hedersgäst, fraterniserar inrikesministern med Österrikes unge högerkansler Sebastian Kurz, slår ett slag för den “frivilliga axelmakt” (!) Kurz vill etablera mellan Österrike, Italien och Tyskland och hugger kniven i ryggen på Angela Merkel.

Horst Seehofer kräver drastiska unilaterala åtgärder vid de tyska gränserna, som skall stängas för asylsökande som redan har registrerats i något annat EU-land på flyktingvägen.

Om Merkel inte finner sig i detta, hotar den yrkesskolgångna Seehofer med att åberopa sitt inrikesministeriella mandat och köra över förbundskanslern. Han undslipper sig att “han inte kan samarbeta med den här kvinnan längre”…

Ursäkta nu, Horst, men vem är det du har att tacka för din ministerportfölj?

Att Horst Seehofer nu kör sitt eget regjonala race gör inte saken bättre, tvärtom: den mödosamt hopkomna förbundsregeringen vacklar på grund av Bayerns regionalval senare i år, där högerpopulisterna AfD nu tycks nafsa CSU:s majoritet i skankorna. 

Och det är inte bara fråga om förbundsbundsregeringen med troligt nyval som påföljd. Seehofer kanske inte fattar att en statsbärande allians i tysk politik står på spel, Die Union mellan kristdemokratiska CDU och bayerska CSU som bildades för 70 år sedan med de bägge partiernas gemensamma grupp i Förbundsdagen. 

Angela Merkels politiska gärning skulle också få ett tvärt slut och den långsamma förändringsprocessen inom EU likaså. 

Och den gemensamma europeiska flyktingpolitik, som Merkel ser som den enda hållbara lösningen på immigrationen i Europa skulle dö med henne.

Någon måste ha bultat så mycket vett i Seehofers skalle idag att han vid krismötena i München och Berlin har gått med på att skjuta på sina “reformer” – med två veckor fram till EU:s toppmöte i slutet av juni.

Angela Merkel har alltså två hela veckor på sig att nå en överenskommelse om en gemensam EU-politik i asylförfrågan. En fråga som har stötts och blötts i månader och inte lett någon vart. Om inte, tänker Seehofer börja tillämpa avvisningarna vid den tysk-österrikiska gränsen.

Angela Merkel hade säkert inte väntat sig att hon skulle bli skjuten i ryggen av sitt eget systerparti.

Dessvärre vacklar också hennes stöd inom det egna CDU-partiet. 

Att Seehofers fräcka utpressning mot Merkel har kunnat pågå så här länge och nått så här långt kan tyda på att Merkel kan falla innan regeringen gör det.

Det är inte bara en regeringskris utan värderingarnas kris.

Angela Merkel poängterar att Tysklands utrikespolitik går ut på ett stabilt EU och Europa.

Seehofers efterädare som Bayerns statschef Markus Söder säger att Tysklands intressen går först.

Låter litet oroväckande bekant.