Irma Swahn rapporterar från Tyskland

Okategoriserade

Kom i håg dessa bokstäver: A K K!

21 Nov , 2018, 21.12 irmaswahn

 

 Det har inte riktigt gått som på Strömsö för Annegret Kramp-Karrenbauer på sistone…

Så sent som i februari i år utsåg CDU:s partiordförande Angela Merkel AKK, (som hon kallas, också tyskarna har svårigheter att uttala hennes namn utan att snubbla) till partisekreterare för att hon i lugn och ro skulle köras in och sedan 2020, två år senare kandidera för ordförandeposten.

Merkel gjorde det äntligen klart att hon utsett sin “tronföljare”. 

Men realpolitiken grep in och tidtabellen sprack.  Efter CSU/CDU katastrofala valresultat i Bayern och Hessen söndagskvällen den 28 oktober insåg Merkel att om hon själv skall ha någonting att säga till om sin avgång måste det sägas nu. 

Efter den stormiga valvakan på högkvarteret i Berlin måste AKK träda fram inför pressen och visste att frågorna om Merkels framtid kommer att hagla.

– Jag har inte ändrat mig, rapporterar Der Spiegel att Merkel instruerade sin partisekreterare. Merkel hade dittills upprepat att ordförandeskap och kanslersämbetet hänger ihop.

Så AKK säger snällt att partiordföranden ställer upp för omval på partikongressen i december.

Mindre än ett dygn senare träder partiordförande Angela Merkel upp på samma podium i Konrad-Adenauer-Haus och säger precis tvärtom. Merkel hade knappt avslutat sitt anförande förrän nyhetsapparna plingar till – tidningen Bild rapporterar att Friedrich Merz kandiderar till ordförandeposten. 

Annegret Kramp-Karrenbauer har 37 år i CDU och i politiken bakom sig och förstår att det är nu eller aldrig.

Hon kliver upp i talarstolen, uppehåller sig ännu ett tag vid det sura resultatet i Hessen och vid vad som borde göras och avslutar (med litet darr på rösten?): Därför kandiderar jag för posten som partiordförande. 

Både Merkel och AKK ogillar snabba beslut. Merkel hade dock sovit på saken. Men Kramp-Karrenbauer visade att hon vet hur politiken fungerar.

Att hon genast förutsåg vilken medieuppståndelse Merz´ oväntade återtåg till politiken skulle ge upphov till och visste att hon måste vara med från början för att räknas. 

AKK har beskrivits som en Merkelkopia, litet grå och vardaglig, en kompromisssökare, långsam i beslutsfattandet, pålitlig, flitig och en outtröttlig arbetsmyra. Goda egenskaper, ja, men ingen briljans, ingen karismatisk personlighet, ingenting som skulle fängsla och dra uppmärksamhet till sig. 

Men AKK´s personliga historia visar också en annan sida. Oväntade utspel och risktagningar har hon gjort förr. Att lämna posten som regeringschef i delstaten Saarland för att komma till Berlin för att i praktiken agera sekreterare åt Merkel, var sannerligen inget normalt steg i politikerkarriären. Men det visade på ett mod att kasta sig ut i det okända. Att ta ett stort steg bakåt för att – förhoppningsvis – senare ta stegen upp mot toppen.

Politiken i Förbundsrepublikens huvudstad är snabbare, råare och skoningslösare – lilla Saarbrücken är i jämförelse med Berlin rena sömniga idyllen.

AKK:s seger i delstatsvalet i Saarland i mars 2017 gav också rubriker över hela Tyskland. AKK startade en intensiv valkampanj och manade alla, pensionärerna medräknat mangrant till valurnorna för att stoppa socialdemokraternas nya ordförande Martin Schulz.  Schulz hade offentligt låtit förstå att han inte utesluter en röd-röd-grön regering om han blir kansler. CDU tog en historisk seger med över 40% av rösterna och här kraschade också Schulz´ drömmar om en lätt seger i förbundsdagsvalet.  Rött-rött-grönt innebär vänsterpartiet Die Linkes regeringsmedverkan, bokstavligen ett rött skynke för det borgerliga CDU och här luktade AKK sig till en nisch.

Nu har AKK satt hela sin politiska karriär på ett kort: blir hon inte vald till ordförande vid partikongressen i december, avgår hon som partisekreterare och tar inte emot några andra politiska uppdrag heller.

Helt oväntat är detta inte; efter att hypen kring Friedrich Merz´ återkomst har lagt sig, leder AKK i opinionsmätningarna bland partimedlemmarna över konkurrenterna Merz och Jens Spahn med siffrorna 46% mot Merz´ 31 och Spahns 12%.

AKK har trogna anhängare, som nu reagerar på konkurrenternas uttalade avsikt att styra partiet högerut. Angela Merkels mittenpolitik stöds i synnerhet av kvinnorna (och de är många) och av de äldre i partiet. De uppskattar hur Merkel sakta och oförtrutet moderniserade det gubbstyrda CDU, bort från skumma partistöd, herrklubbar och det dolda maktutövandet mot transparens och större jämställdhet. 

Opinionssiffrorna vände efter trions första gemensamma uppträdande i Lübeck, den första av åtta regionala möten mellan partifolket och ordförandekandidaterna.

Nu står förkortningen AKK för Annegret Kramp-Karrenbauer, Spitzenkandidat i valet av partiordförande för die Christlich Demokratische Union Deutschlands. 

Kanske någon tänker på en annan likhet mellan AKK och Merkel? 

Också Angela Merkel underskattades rejält i början av sin karriär…

Kommenteringen är stängd.