Berlinbloggen

Det ösregnar och vindbyarna kastar nästan omkull mig när jag den här gången anländer till Berlin

Ett lågtryck ligger kvar veckan ut och det är kyligare än i Helsingfors. Men när jag kommer in på min lugna sidogata möter ett osvikligt vårtecken; trasten spelar högt och ljudligt och låter inte vädret hindra sig. Men krokusarna ligger plattslagna och blöta på marken. Visst brukar här vara mycket varmare i mitten av mars…

Följande dag rapporteras om hur en tornado demolerade en hel by i södra Tyskland. Taken revs loss och husväggar rasade. DET är åtminstone inte normalt för årstiden, om ens överhuvudtaget.

Die Zeit ondgör sig över regeringens flathet i klimatfrågan och menar att den äntligen borde ta ett krafttag och få ett ordentligt program till stånd i stället för att förhålla sig nedlåtande till ungdomens klimataktioner.

• Det torde stå klart att ungdomarna menar allvar och strävar mot konkreta åtgärder, skriver tidningen. Om de stora partierna vill behålla initiativet, vore det hög tid att agera nu, så die Zeit.

I dagarna har Angela Merkels mödosamt ihopkomna koalitionsregering suttit ett år och det är tid för en Zwischenbilanz. Pressen är inte nådig. En regering som ingen älskar, skriver Spiegel On-line. Printupplagan tar upp det mödosamma regeringsarbetet; först kommer socialdemokraterna med ett förslag som är för radikalt för kristdemokraterna och så behandlas och kompromissas det i oändlighet och till slut får vi ett beslut som ingendera parti egentligen vill ha. 

En fråga som verkligen splittrar regeringen är frågan om vapenexporten till Saudiarabien. Ett beslut att stoppa den har tagits temporärt och nyligen förlängdes det – men med bara två veckor. En orsak till missnöjet är att reservdelsindustrin lider, inte minst i Frankrike var det det tyska stoppet drabbar många företag, som nu står stilla.

Det har också väckt uppseende att Merkel lät sin efterträdare på partiordförandeposten Annegret Kramp Karrenbauer svara på den franske presidentens förslag om mera integration inom EU. Spekulationerna om att Merkel skulle avgå i förtid för att säkra AKK:s val till förbundskansler tog fart även om det är svårt att göra det utan nyval. Och det vill ingen ha i nuläget. 

Annegret Kramp Karrenbauers (som alltså kallas AKK för enkelhetens skull) svar till Emmanuelle Macron var också mycket försiktigt “merkelaktigt, säger en del, men kanske ändå aningen mer lyhört än hur förbundskanslern hittills har reagerat på de ivriga franska förslagen om mera djupgående reformer.

Angela Merkel har själv tagit upp frågan om ett “europeiskt säkerhetsråd” som AKK nu spinner vidare på, så att Storbritannien också skulle ingå. Naturligtvis för att försäkra sig om att britterna också i fortsättningen vore en del av den europeiska säkerhetspolitiken. Hon är helt ense med Macron om att det behövs kraftigare tag för egna säkerhetspolitiska initiativ och “inte bara låta oss styras av amerikanska och kinesiska strategiska beslut utan själv vara med och formulera reglerna för den globala samlevnaden”.

Men när AKK upprepar Merkels förslag om att Frankrikes permanenta plats i FN:s säkerhetsråd borde omvandlas till ett “europeiskt mandat” (läs franskt/tyskt) är det troligt att hon får samma artiga franska “non” som Macron redan tidigare avböjde förbundskanslern.

Macrons förslag om att integrera socialförsäkring och minimilöner inom EU väcker i sin tur ingen entusiasm hos AKK. Men hon lämnar dörren litet på glänt, det är något av “vi väntar och ser” över det hela.

Emmanuelle Macron uttrycker också sin oro över att de främlingsfientliga populistpartierna ökar sitt inflytande i Europa och också på hemmaplan följer många tyskar med oro med hur AfD (Alternativ för Tyskland) sakta men säkert konsoliderar sin ställning på olika nivåer i samhället bl a genom att kräva att skolundervisningen i historia skall vara “värdeneutral”. 

Även i diskussionen i Bundestag kan man spåra en “diskursändring” påpekar tidningen Stern i en stort uppslagen artikel där reportern hävdar att fördömandet av högerextrema idéer inte längre är konsekvent. Bl a syns tecken på att “vissa kristdemokratiska ledare kunde tänka sig att regera tillsammans med AfD efter lokalvalen i Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen och Thüringen i höst”, där AfD väntas komma upp till 25% av rösterna,” skriver Stern.