Det är känt att Angela Merkel inte gillar att kallas för “Mutti”. Det här smeknamnet har hon fått dras med långt innan hon blev förbundskansler, enligt vad korridorsnacket förtäljer. “Mutti” uppstod i de kristdemokratiska kuloarerna, på grund av det sätt hon skötte partiet och sedermera hela landet.
Som en plikttrogen husmor. Som en mor.
För mig själv har det tagit nästan tio år att till fullo uppskatta Angela Merkel. Som journalist i Berlin har jag följt hennes manövrering i politiken lika länge som hon har lett Tyskland. Jag kom till Berlin 2005, och samma år i september valdes Angela Merkel första gången till kansler.
Men det kunde ha gått annorlunda. Den dåvarande socialdemokratiska kanslern Gerhard Schröder hade utlyst förtida val för mäta partiets förtroende. Valutgången var så knapp att bägge deklarerade sig som segrare.
Efter några dagars käbblande måste Schröder ge sig. Han hade satsat allt på ett kort – och förlorat.
Frau Merkel tog tag i tömmarna och snart styrde och ställde hon både i Tyskland och i EU – ofta med ganska hårda nypor.
Jag minns ett toppmöte 2007 där EU:s nya konstitutionella fördrag höll på att gå stöpet. – Nu väntar vi på ett mirakel, skrev en svensk ledarskribent. Miraklet stavas Merkel.
Europas ekonomi har varit ett av den tyska förbundskanslern bekymmer alla dessa år och hon har tagit en allt mera nyliberalistisk riktning – måhända därtill påverkad av sin finansminister Wolfgang Schäuble.
Jag hörde till dem som förfärades av den råa slakten av Grekland i fjol somras – Merkel såg ingen möjlighet att se mellan fingrarna på de slarviga grekerna. De fick betala ett högt pris för att stanna kvar inom EU.
Mutti är hård när hon tycker att hon måste. Hon skulle aldrig svika det hon betraktar som sin plikt. Så där som mammor inte brukar .
Hennes hållning i flyktingfrågan speglar också en annan sida av hennes personlighet. Hon har inte vikt en tum i sin övertygelse att hon också nu gör sin plikt.
Och nu gäller det något högre än ekonomi.
Angela Merkel hör till de, tyvärr, allt färre EU-ledare som fortfarande håller fast vid unionens ideal och ansvar.
Inte bara i tal och vackra fraser. Inte bara i ord utan också gärningar.
Angela Merkels hållning när det gäller flyktingar baserar hon på Internationella konventioner som ger var och en rätt att söka asyl och få sin sak prövad.
Men jag tror att den också grundar sig på hennes övertygelse.
Övertygelsen om vad anständighet och mänsklighet kräver.
Europa har ett ansvar för dessa människor som söker skydd och trygghet hos oss.
Övertygelser är inte förhandlingsbara.
Så enkelt är det. Resten är bara logistik och politisk vilja.
Därför är det solklart att den tyska förbundskanslern inte backar i flyktingfrågan. Och i synnerhet inte för att ett populistiskt och främlingsfientligt parti så kräver.
Historien kommer att ge Angela Merkel rätt, sade kommissionsordförande Jean-Claude Juncker inför det förra EU-toppmötet.
Inför morgondagens möte gav Angela Merkel en regeringsförklaring i Förbundsdagen.
Det länder inte EU någon heder att, som en union bestående av 28 länder med över 500 miljoner invånare, inte kunna komma överens om att fördela bördan, sade Tysklands förbundskansler. Och landsmoder.
Lycka till i morgon, Mutti!
4 kommentarer
Här bloggar
Irma Swahn är journalist och bosatt i Berlin - staden där nutid och historia möts.
"Här finns allt. Gammalt och nytt. Förändringen är snabb men det finns massor av historier att berätta..."
Det är inte så säkert att historien kommer att ge Angela Merkel rätt. Det finns människor i Tyskland och i andra länder som tycker annorlunda och att hennes politik är skadlig i längden.
Hej Maja,
Visst finns det människor både i Tyskland och annorstädes som inte gillar Merkels flyktingpolitik. Det såg vi senast i delstatsvalen i Sachsen-Anhalt, t ex, där främlingsfientliga AfD kammade in en fjärdedel av rösterna.
Människor, som kanske också annars är missbelåtna med Förbundsregeringens politik och tänker att nu gör flyktingarna socialbidrag och arbetslöshetsunderstöd ännu njuggare. Och tar de få jobb som finns. Missnöjet söker utlopp och flyktingarna har fått bli syndabockar. Det finns nämligen inga belägg för att de har ”tagit något av någon”. Det ”skärs” inte i Tyskland, som hos oss t.ex.
Jag tror (eller hoppas i alla fall) att AfD:s och ytterhögerns framgångar är av övergående art. Det är lätt att spela på folks fördomar och rädslor.
Historien skrivs i varje fall inte nu utan senare och gäller inte den vardagliga politiken utan större skeenden och händelser av djupare art. Så, på det baserar jag mitt antagande.
Tack för kommentaren!
Jag bor i tyskland Sedan 1989. Sedan efter hon bilevskis Kanzler har Demokratiet försvunnit subtilt. Die flästa överenskommelserna Görs Idag i Bryssel Utan att fråga borgarna i Europa, bakomm stängda dörrar. Hon har brytit så monga lagar som Ingen annan i tyska historien. Det var inte lönge Sedan hon och Seehofer sa att tyskland kommer aldrig att bli ett multikulturellt Land. Sedan EU har vi hela tiden kriser, som vi inte hade haft för. Hon har öppna tyskland för 1.3 millioner oregistrerade flyktlingar som är olagligt tyskland. Därför fick hon kvitansen vid förra omröstningen. Afd hade 100 % ökning bland väljarna. Nästan alla Andra partierna var på minus, några med. 2 sifror. st Säkert var några av dem som välde Afd protest väljare. För SPD var valet en katsatrof in Banden-Württemberg och i Sachsen Anhalt. För de gröna en Katastrof i Nrw och Sachsen-Anhalt. Jag tror att styrelsen är för islamisering av tyskland. Med hennes politik har hon skada tyskland och Europa. Många Vill ha henne bort.
Jag håller med dig, André att EU kan kännas problematiskt. I synnerhet om man är mera nationellt inriktad. Men priset för att vara med i unionen, som också ger många t ex ekonomiska fördelar, är att en del av beslutsfattandet överförs till Bryssel, dvs på europeisk nivå.
Tyskland är redan ett multikulturellt land som har klarat invandringen någorlunda bra. Åtminstone om man jämför t ex med Frankrike, som dras med många sociala problem i sina invandrartäta områden.
Men på vad baserar du påståendet om att ”regeringen är för en ´islamisering´ av Tyskland? Islam hör till Tyskland, sade redan förre förbundspresidenten Christian Wulff, och det stämmer. Med så många muslimer existerar islam, vid sidan av andra religioner i Tyskland. Men islam i sig är väl inget hot?
Tack för kommentaren!