Berlinbloggen

Om precis en vecka, den första september går väljarna i Brandenburg och Sachsen till valurnorna för att välja en ny lantdag, dvs ett delstatsparlament. I oktober gör invånarna i Thüringen det samma.

Gemensamt för de cirka 6 miljoner invånarna i de här tyska delstaterna är att de kallas nya förbundsländer, die neue Bundesländern.

Tidigare låg de i DDR, den tyska demokratiska republiken, på vardagssvenska Östtyskland.

Den 9. november har 30 år förflutit sedan Berlinmurens fall. Årsdagen kommer givetvis att firas ståtligt i Tyskland. I Tyskland är man är bra på årsjubileer, det finns en del att uppmärksamma i landets förflutna.

Exakt 327 dagar efter murens fall var det dags för die Wiedervereinigung, Återföreningen. Då införlivades förutom de tre redan nämnda också Mecklenburg-Vorpommern och Sachsen Anhalt i Förbundsrepubliken. Die Bundesrepublik växte med sammanlagt över 12 miljoner invånare när man räknar med storstaden Berlin, som dittills varit uppdelat på de fyra segrarmakterna i andra världskriget, Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike.

För trettio år sedan lovade arkitekten för återföreningen, förbundskansler Helmut Kohl de nya förbundsländerna guld och gröna skogar. Guldet förverkligades genom att östmarken gjordes konvertibel med D-marken (1/1) – de forna östtyskarna hade för ett ögonblick mera pengar i handen än på gångna 50 år i DDR. De gröna skogarna infriades tyvärr så att skog förblev skog och glesbygd glesbygd. Utfästelserna om stöd för övergången från en socialistisk planekonomi till marknadsekonomi höll inte. I västra Tyskland knorrade “ de gamla” delstaterna” över den sk. Solin, solidaritetsskatten som hade pålagts för att bära kostnaderna för att återuppbygga det kollapsade DDR. Förbundsregeringen fick inte ihop tillräckliga resurser.

Det här innebar att “de nya” ja, de kallas fortfarande så, har halkat efter utvecklingen i det övriga Tyskland på alla plan. Arbetslösheten är högre, infrastrukturen sämre,  storindustrin lyser med sin frånvaro och avfolkningen ökar. Högre utbildade människor flyttar västerut och antalet unga med avbruten skolgång stiger. “Solin” tycks främst ha kommit  städerna till godo. Iögonenfallande många gamla stadsdelar och byggnader i Dresden och Leipzig har genomgått påkostade restaureringar. Men på landsbygden är försummelsen påtaglig. Ingen annanstans ser man så många öde byggnader, så många fabriksanläggningar i ruiner. Ingen annanstans är hatet mot flyktingar så våldsamt och utbrett. Den islamfördömande Pegidarörelsen uppstod i Dresden och de rasistiska upploppen i Chemnitz pågick i veckor medan polisen stod maktlös.  

Samtidigt som de sk stora folkpartierna, kristdemokratiska CDU och SPD, socialdemokraterna krisar i hela landet är missnöjet med dem särskilt starkt i det forna Östtyskland. 

Alla opinionsmätningar visar nu att högerpopulistiska och främlingsfientliga AfD, Alternativ för Tyskland kommer att segra stort i valet om en vecka. Det är här som AfD:s hängivnaste stödtrupper finns och det var tack vare de “östtyska” rösterna som AfD kom in i förbundsdagen 2017 som tredje största parti. Inför det här valet har partiet starkt gått in för att bygga upp sin image som ett “normalt” konservativt EU-kritiskt parti men att de invandringskritiska argumenten har stor slagkraft är svårt att bortse ifrån. 

Högerpopulister behöver syndabockar.

Partiet har spjälkts upp i två block, där extremhögern och nazistsympatiserarna har samlat sig i den sk. die Flügel, en grupp kring öppet nazistiska Björn Hocke i Thüringen.

Också bägge AfD:s toppkandidater i Sachsen och Brandenburg företräder die Flügel, så det gäller för väljarna att veta vem de kryssar för på sin valsedel. 

Åtminstone hittills säger både CDU och SPD inte vara villiga att gå med i en delstatsregeringskoalition med AfD. Inte heller die Gröna, som har kraftig medvind i hela Tyskland kommer att samregera med AfD.

Hur som helst, om AfD vinner stort i det forna öst kommer det att få stor inverkan på förbundsregeringen, Angela Merkels koalition med SPD och på politiken i hela Tyskland.

Och i förlängningen i hela EU.