Berlinbloggen

Yanis Varoufakis är tillbaka på den politiska scenen i Berlin, precis ett år och fyra dagar efter den första visiten.

Då var han finansminister Wolfgang Schäubles gäst och själv Greklands finansminister, men grekens agenda var helt annorlunda än hans värd hade föreställt sig.

Pressen kippade efter andan när han släntrade in på presskonferensen i Bundesfinanzministerium iförd petroleumblå skjorta och Boss-kavajen med kragen uppvikt så att den orangea kanten säkert syntes.

Schäuble satt där som en grå liten sparv i sin rullstol.

Antagligen anade vi att sparven ännu skulle visa sin järnklo och att den bjärta påfågeln till slut skulle få sina fjädrar svedda.

Åtminstone de av oss, som kände vårt EU och visste att unionen aldrig skulle gå med på att något litet land kommer och tummar på några regler.

I synnerhet en värsting som Grekland. Med en potentiell bråkstake till i kulisserna, Spanien.

Men en del av oss tyckte att Varoufakis egentligen lade fram sina ord ganska förnuftigt. Dessutom hade grekerna demokratiskt valt honom för att att övertala EU och bankerna att lätta på åtstramningen för det redan hårt prövade Grekland.

Varoufakis skulle ge oss alla andtäppa flera gånger under året som gick, anefter det grekiska dramat utvecklades i maktens undangömda kabinett i Aten, i Paris och i Bryssel. Undanskymda skådeplatser var förövrigt också Frankfurt och New York, .

Varoufakis vrålade iväg på sin silverglänsande tunga motorcykel när han inte vek ut sig med miljonärshustrun i lyxlägenheten strax under Akropolis i Paris Match.

Samtidigt lade han ut texten för EU:s finansministrar hur unionen skulle reformeras, hur lånelättnaderna skulle gynna också borgenärerna.

Varoufakis är en erkänd ekonom, med stöd av flera av världens ledande ekonomiska experter. De på vänsterkanten, givetvis.  Ekonomi och finanser är nu en gång för alla inte bara ekonomi, utan också ideologi.

Allt detta medan vi i pressen försökte tolka denna främmande fågel – substans eller yta? Eller –  både och?

I går kväll klev en lika stilig men aningen nertonad Varoufakis upp på teater Volksbühnes scen. (Volksbühne är den intellektuella vänsterradikalismens högborg i Berlin…) Looken var seriösare  men kavajkragen fortsatt uppvikt.

Den förre finansministern har under året som gott filat på ett initiativ som skall rädda EU. Democracy in Europe – Movement 25 (DiEM25). Siffran syftar på året då Europa skall vara demokratiskt och styrt av suveräna medlemstater, inte av det internationella finanskapitalet, eurobyråkrater, teknokrater och lobbare.

EU måste demokratiseras eller kommer förintas, lyder Varoufakis budskap. Unionen var en seger då den grundades. I dag hotar avgrunden på grund av bristen på demokrati, transparens och kunnighet.

Finanskrisen spökar igen bakom horisonten och flyktingkrisen snabbar på förloppet.

Vår idé är radikal men realistisk, inte mera utopisk än den som bildade EU i tiderna. Helt enkelt den enda som kan rädda unionen från att upplösas, hävdar Varoufakis.

Ormens ägg finns enligt honom i den kartell som den tunga industrin (och senare jordbruksindustrin) skapade.  EU:s “oligarker” utvecklad byråkratin och fördelade profiten – sins emellan.

På så sätt strypte dessa autokrater demokratin, sade Varoufakis igår kväll i Berlin.

Det är inte svårt att hålla med honom. Ingenting är nytt. Men frågan är naturligtvis hur rörelsen skall gå tillväga rent praktiskt.

Några svar gavs åtminstone inte igår.

Långa intressanta föredrag visste vi att Varoufakis är bra på. Han är en bra, om än lite väl ”lång” talare.

DiEM25:s manifest finns på http://www.diem25.org/