Berlinbloggen

På söndag väljer tre delstater i Tyskland nytt parlament, eller lantdag, som det heter här.

Baden-Württemberg, Sachsen-Anhalt och Rheinland-Pfalz. Blomstrande bilindustri, kemiverk i svårigheter och vingårdar är respektive lands främsta kännetecken. Delstatsval brukar inte vara dramatiska för andra än lokalbefolkningen men i morgon kväll kommer rösträkningen spänt att följas med runtom i Europa.

Valresultatet antas möblera om Tysklands politiska karta. De två stora etablerade partierna, kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD utmanas av ett populistiskt och främlingsfientligt uppstickarparti, Alternative für Deutschland, AfD. På grund av det ökade missnöjet med förbundskanslers Angela Merkels flyktingpolitik har AfD klättrat högt i opinionsmätningarna och förutspås göra ett gott val i samtliga delstater.

Flyktingpolitiken belastar också det andra stora partiet, SPD, som på förbundsnivå regerar tillsammans med kristdemokraterna.

Opinionerna i Tyskland har svängt snabbt, precis som i många andra EU-länder. Stödet för Merkels liberala politik kan sägas ha avtagit i samma takt som flyktingströmmen har ökat. Både i delstaterna och i Berlin har dessutom förvaltningen sackat ordentligt. Flyktingmottagningen fungerar dåligt, främst på grund av att de institutioner, som skall sköta registrering, inkvartering och integration är överbelupna med arbete och resurserna räcker inte.

Om kristdemokraterna förlorar stort t ex i Sachsen-Anhalt och i Baden-Württemberg, där de har varit största parti i åratal, är det risk att mumlet i partikorridorerna växer till öppet missnöje med förbundskanslern.

Den kontroversiella överenskommelsen med Turkiet blev ingen fjäder i hatten för Merkel. Den som hon så väl hade behövt.

AfD har som parti litet över tre år på nacken. Det visade framfötterna redan i Förbundsdagsvalet 2013, där man emellertid snubblade på femprocentsgränsen och stannade på 4,7%.

Men då gick AfD till val på sin euroskepsis och lockade främst äldre och pensionärer, som var rädda att besparingar och pensioner skulle försvinna i finanskrisens spår. Främlingsfientligheten trädde tydligare fram efter valet och en av partiets grundare, ordförande Berndt Lucke, lämnade partiet.

Sedan dess har ordförande Frauke Petry fört partiet ännu längre högerut och retoriken har ofta påminnt om NPD:s, partiet med nynazistkopplingar som för tillfället behandlas i Författningsdomstolen och löper fara att förbjudas.

Frauke Petry vill knyta närmare förbindelser till Putins Ryssland och anser att islam är den största faran för Europa. Hon väckte också uppseende när hon tyckte att gränsvakterna kan skjuta mot flyktingar.

Opinionsmätningarna visar upp till 20% understöd i Sachsen-Anhalt, där AfD – i så fall – kan bli andra största parti.

På söndag får vi se hur långt den här valretoriken bär.