Berlinbloggen

Stämningarna i Tyskland är inte vidare uppåt, kan man lugnt säga.

Efter att förhandlingarna om en sk. Jamaika-regering strandade, sätter förbundskanslern in all sin energi på en förnyad sk. Grosse Koalition, GroKo kallad, en majoritetsregering med samma besättning som före valet, kristdemokrater med socialdemokraterna som sk. juniorparti.

Sannolikt ser Angela Merkel en dylik regering som sin enda chans i nuvarande läge att hålla sig kvar vid makten.

Men ignorerar samtidigt en lång rad fakta som hon tidigare absolut höll med om. Att stora koalitioner mellan de bägge största partierna inte i längden är bra för demokratin.

Att valresultatet visade att väljarna hade “röstat bort” detta alternativ.

Att både krist- och socialdemokrater de facto led de största nederlagen i valet, med de sämsta valresultaten på årtionden.

Att regeringssamarbetet med sossarna knakade ordentligt i fogarna det sista året inför valet.

Att hon själv och hela hennes parti inte fattat hur stort ultrahögerns främlingsfientliga AfD (Alternativ för Tyskland) höll på att växa. (Det hade naturligtvis inte SPD heller insett, ännu mindre försökt åtgärda).

Att hon under årens lopp manövrerat ut alla sina utmanare inom partiet och därmed inte hade någon efterföljarkandidat.

Att det kanske inte var så klokt att ställa upp för en fjärde period? Bara Adenauer och Kohl hade suttit på kanslersposten lika länge.

Kommentarerna är inte nådiga. “Konrad Adenauer hade nått den bibliska åldern 87 år, innan han förmådde lämna över sitt ämbete i sin hatade partikollegas, Ludwig Erhards händer”, skriver der Spiegel. Och fortsätter: “Efter 16 år i kanslerskansliet var Helmut Kohl endast ett minnesmärke över sin egen halsstarrighet.”

I dagarna inleddes SPD:S partikongress som skall ge antingen grönt eller rött ljus för regeringsförhandlingar.

Hittills har inga hoppingivande signaler nått partitopparna från fältet. Martin Schulz,  som snöpligt misslyckades i sin valkampanj om kanslersposten, har redan fått äta upp åtskilliga löften. Hur han skall sälja GroKo-konceptet till partikamraterna återstår att se.

SPD är fortfarande i chock efter valförlusten. Schulz ledarskap är ifrågasatt och partiet skulle onekligen behöva dra andan och återhämta sig i opposition.

I synnerhet SPD:s ungdomar, Juso, motsätter sig. De vill förnya, utveckla och modernisera socialdemokratin.

Det sägs att det enda som förenar Merkel och Schulz är rädslan för väljarna.

Nyval vill ingendera ha.

Det skulle betyda slutet för Martin Schulz och kanske också för Angela Merkel.

I bakgrunden lurar det stora spöket, Alternative für Deutschland.

Redan nu Tysklands tredje största parti.