Berlinbloggen

Alternativ för Tyskland grundades 2013 som ett EU-skeptiskt parti. Men med flyktingkrisen 2015 flyttades huvudtemat till “islamiseringen” och andra upplevda hot mot den tyska nationen, identiteten och säkerheten. Så här gled partiet  allt längre högerut och beredde samtidigt plats för nazistsympatisörer och andra extrema åsikter.

Under valrörelsen har AfD:s kandidater utmärkt sig med rasistiska uttalanden och personliga påhopp på politiker med utländskt ursprung – allt sådant som tidigare ansågs tabubelagt och oanständigt.

Enligt Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ) har det här varit en medveten valstrategi; att få uppmärksamhet i medierna och fria till främlingsfientliga och våldsbenägna krafter.

Med grova verbala angrepp och nedsättande kommentarer uppviglades samtidigt anhängarna att störa andra partiers valmöten – också det här  orkestrerat av AfD:s lokalkretsar på Facebook och andra sociala medier.

Tydligen har den här taktiken var lönsam – i skrivande stund tippas partiet kamma hem mellan 9 – 13% av rösterna.

Partiets korta historia till trots har ledningen ommöblerats flera gånger, bl a har grundaren Bernd Lucke lämnat partiet och flera andra av de tidiga medlemmarna avgått.

Historien påminner slående mycket om Sannfinländarnas, faktiskt. Också inom AfD kan man urskilja olika grupperingar, renodlade nazister, som hävdar att Förintelsen aldrig ägt rum, islamofober, ultrakonservativa intellektuella som vill värna om den tyska kulturskatten och främlingsfientliga, som vill stänga Tysklands gränser.

De mest extrema på högerkanten har trängt ut de moderata och partiordförande Frauke Petry har petats ut av viceordföranden Alexander Gauland och partiets kanslerskandidat Alice Weidel.

Dessa två har välkommnat alla rasister och aldrig tagit avstånd från en enda av hakkorsflaggande högerradikalerna inom partiet.

Tankarna går onekligen till en Timo Soini.

Redan nu förutspår politologerna att partiet kommer splittras i ytterligare fraktioner på grund av de interna spänningarna.

Chefen för opinionsforskningsinstitutet Forsa, Manfred Güllner, säger att AfD kommer att falla sönder. “Så går det alltid för sekteriska grupperingar på ytterhögerkanten”,  säger Güllner, “de är aldrig långvariga”.

Knappast tror någon att AfD på allvar kan hota Förbundsrepublikens demokrati, men kommer naturligtvis att bli en politisk realitet som ett sannolikt mycket  högljutt oppositionsparti.